Var beredd på att svara på följande frågor på torsdagens lektion: Hur inleder artikelförfattaren sin text? Ger hon någon bakgrund till ämnet? Vilken är hennes tes? Vilka är hennes argument? Tar hon upp några motargument? Vilken är hennes slutsats? Vem/vilka skriver hon till? Vad är syftet med hennes text? Hur gör hon för att övertyga läsaren, d v s hur bygger hon upp sin trovärdighet?
Bättre matkultur i skolan
När jag för två och ett halvt år sedan var mammaledig för att ta hand om familjens yngste son fick jag ofta oväntat besök mitt på dagen. Det var äldste sonen och en av hans kompisar som kom hem på lunchrasten. Var och varannan dag kom de förbi, tittade in, sniffade runt och kollade om jag hade något på gång i matväg.
Till slut blev det väldigt klart för mig att sonen och hans klasskompisar sällan eller aldrig åt lunch i skolan. När det då och då var något gott att äta till lunch, fick de inte ta om och äta sig mätta. När jag i min roll som ny Barnombudsman våren 2001 reste runt och träffade barn och ungdomar insåg jag att sonens syn på skollunchen inte var ett undantag.
Jag får fortfarande samma intryck när jag besöker skolor. Skollunchen är ett ständigt återkommande diskussionsämne. Skollunchen är alltför ofta ett stressmoment i skolan. Lunchrasten är för kort, det är kö i matsalen, maten är kall, den goda maten tar slut för fort och det är bullrigt och allmänt stökigt. En vuxen skulle ofta inte välja att äta i den miljö som vi låter våra barn och ungdomar vistas i under sin skoltid. Vi vill ha lugn och ro och möjlighet att njuta av maten. Vi måste låta barn och ungdomar få samma möjlighet.
Det är inte ovanligt med scheman där skollunchen serveras redan strax efter klockan 10. I andra fall får eleverna vänta till 12.30 för att få sin lunch. Vi får höra från eleverna som äter sist på schemat att maten då kan vara slut (!) och då kanske byts ut mot fil och en smörgås. Det borde naturligtvis inte få inträffa. Det är inte konstigt att många elever väljer bort lunchen i skolan. De tar hellre en korv, hamburgare eller "äter sig mätta" på godis och chips. Medan skolmaten inte står särskilt högt på listan ägnar vi vuxna oss åt att titta på kocktävlingar, matlagningsprogram i tv och bläddrar vi i floden av kokböcker som kommer ut varje år. Vuxenvärldens stora intresse för matkultur har inte trängt in i skolans värld så mycket som man skulle kunna önska.
Skolmåltiderna ses ibland mer som ett nödvändigt ont än som en viktig faktor för att barnen ska kunna lära sig något i skolan. Det är också en viktig stund för de barn som kanske bara får ett lagat mål mat om dagen, skollunchen. Skolluncherna och miljön i matsalen kan skapa en bra stämning som sprider sig i skolan. Måltiden kan vara en stund när man får tid för prat och för att lära känna nya kompisar. Vi vuxna måste visa våra barn och ungdomar respekt och kunna ge dem en skolmatsmiljö som inte stressar dem.
På många håll arbetar skolor med att förbättra miljön och maten. Men besparingar har även drabbat det som är förutsättningen för att kunna lära sig någonting - maten! Stressen påverkar våra barn och ungdomar och det är då extra viktigt att vi vuxna blir förebilder. Vi vet att problem med ätstörningar ökar och en dålig skolmatsmiljö hjälper absolut inte de elever som har ätstörningar.
Det bästa och enklaste sättet att skapa bra skolluncher är att lyssna på vad eleverna själva har för idéer. Det är de som är konsumenterna. Vi vuxna måste lyssna och ta ansvar för att genomföra de förslag som går att förverkliga. Vi måste värna om skollunchen och anstränga oss för att förbättra den. Det finns många bra exempel på att man med fantasi och professionalitet kan göra skolluncherna både roligare och godare utan att det behöver kosta mer pengar. Halvfabrikat som ofta används i storkök är ofta mycket dyrare än att arbeta med råvaror från grunden. Fiskpanetter är dyrare än färsk fisk.
Lena Nyberg, Barnombudsman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar